Haha, det kanske jag skulle börjat med i första inlägget ?? Jaja, jag är ju lite strulig emellanåt ! Jag har faktiskt jobbat på stenhårt nu i över 2 år, att uppfylla kriterierna för "LSS", enligt min kurators inrådan :)  *LSS*, utbrast jag ????? Ja, sa hon lugnt...... LAT, SJÄLVISK, SLARVIG......... Jag var nämligen totalt raka motsatsen när jag för över 2 år sedan föll över bord ;)

Varför jag väljer att presentera mig så här, är nog för att jag med tiden kommer skriva inlägg som handlar om dessa olika ämnen, och därför så vill jag att de som läser min blogg hänger med på varför saker och tinge sker , eller inte ;)

För några år sedan föddes min lilla ängel !! En sprudlande glad lite tös, som gjorde mig till världens lyckligaste !!

Det gör hon så klart fortfarande, men vägen hit har varit väldigt kurvig och gropig på ALLA sätt man kan tänka sig !!  När hon var 5 respektive 6 år, fick hon diagnoser ADHD och sen Asperger syndrom !  Jag kommer nog skriva mycket om allt som har med NPF att göra ( Neuropsykiatriska funktionshinder)....... Jag har dock valt att vara anonym om det jag skriver och vilka vi är än så länge, då det kan vara känsligt och jag vill inte "hänga ut" någon, som inte kan bestämma själv !!  Ni som känner mig vet ju vem jag är, men ni vet ju också hur vägen sett ut, hur vi har kämpat och säkert kommer att få fortsätta med det, men förhoppningsvis på en annan nivå än tidigare !

Min Lilla D, som jag kommer kalla henne här, är av starkt virke i grund och botten :) Men omgivning, och andra faktorer har under några år totalt slagit undan benen på henne, på oss !! Så vi har många gånger knappt varit ovanför vattenytan ( många metaforer nu )....... Men jag är idag glad att jag är en tjurig jäkel, för utan mitt krigande, så vet jag inte hur detta slutat ?? Så jag går faktiskt ur denna tid, rakryggad och med en jävla stolthet faktiskt, och en massa kunskap..... För jag har på egen hand fått i ordning på det mesta ! Och jag menar verkligen PÅ EGEN hand, med stöttning från nära o kära ! Men trots detta är vi i en annan dimension idag, känns det som , vi har kommit starka ur detta, och jag hoppas det får fortsätta så !!

Fortsättning följer........

Lottis   

Det är frågan ?  Jag tror att man glömmer fort hur det är VARJE år...  I alla fall jag ;)  Jag längtar varje år till december och den underbara julmånaden :)  Men hur kommer det sig att det är så stressigt för alla, eller de allra flesta i alla fall ??  Jag menar, julstöket var ju trots allt mer omfattande förr till och med ! Då man gjorde all maten hemma i köket, köpte ju just inget halvfabrikat...... Allt pyntande som jag tror även det var mer och större förr ! Mängden julklappar var ju mindre iofs..... Så därav mer tid för att det kanske gick fortare att inhandla dessa ? Var man bättre på att planera förr ? Hade man mer tid, då det kanske inte var lika vanligt att båda jobbade ?

Är det vi själva som sätter ribban, eller är det samhället och förväntningarna från omgivningen ? Gör jag , det jag gör för MIN skull, eller för att det ska SE bra ut och för att andra förväntar sig det ?  Bakar jag massvis med kakor och bullar som ingen ändå äter, bara för att det ska vara så ? Gör jag eget julgodis, för att det är så man gör till jul.... Eller för att jag har tid, ork och tycker det är mysigt ? Måste man baka pepparkakor och göra pepparkakshus ? Köper man så många och dyra julklappar till sina barn, så man nästan går på knäna, för att tomten sagt det ? ;)  Sätter vi ribban själv för våra barn, så man får press på sig för varje jul, att det ska vara mer och dyrare  ? Hur hårt ska man hålla på traditionerna ? Så hårt att man går omkull på kuppen ? Eller FÅR var och en EGENTLIGEN bestämma det, och ha traditioner utifrån familjens egna förutsättningar vad gäller både familjesammansättning, ekonomi mm , eller säger man bara så, för att det låter bra ?

Jag har varit hemma i 2 år, och har vetat att julen kommer och NÄR..... ÄNDÅ är jag ute i sista sekunden med allt :( I somras så tänkte jag för mig själv * I år ska jag vara ute i god tid, så jag verkligen får möjlighet att njuta av december och allt vad det innebär*....... Vad hände ? ;)

VAD ÄR RIMLIGT I DAGENS SAMHÄLLE , vad gäller allt med julen ????    

Detta kanske är provocerande text för många, men det är absolut inte meningen på nåt sätt, utan mer en öppning, så snälla , ge mig era åsikter om december och julen !! :)

Lottis   

Jag ÄLSKAR att fota, både porträttfoton och lite allt möjligt...... Är absolut ingen stjärna, men tycker ju att det kul och avslappnande :) Dock var det oftare förr, men det kommer nog tillbaka :) Allt har sin tid, eller hur ? ;)

Lite julmotiv :)                                        

Lite svartvita motiv :)         

Och lite annat :)                   

Ja, det blir så ibland, övermärktigt för min lilla skrutta ...... Igår skrev jag om att vi skulle åka och träffa "tomtemor" i skogen ! Jag sa om och om igen under dagen att det är OK att inte vilja åka, det är inget måste ! Men hon vill ju , detta var ju bestämt sen länge och i många fall vill hon vara precis som alla andra....

Och vad är jag för överman att säga till henne att hon inte ska få det ?? Vissa saker bromsar jag så klart, när jag vet att det blir katastrof, men ibland måste hon få försöka.... Och detta var en sån sak :) Svårt att alltid veta vart man ska dra gränsen.... Fast jag lär mig ju jag också med tiden !

Lilla älsklingen kunde inte ens äta innan vi skulle åka, av nervositet och oro inför händelsen...... Inte roligt så klart, men ja.......

Detta resulterade troligtvis i att hon kräktes 2 ggr i morse, då spänningen släppte, i kombination med slemmig hosta och förkylning :(

Jag menar..... Jag försöker att göra henne medveten om sina styrkor och svagheter, men det är svårt med så små barn...... Med vissa saker går det jättebra, men när viljan är större än förståelsen för konsekvensen, då är det svårt ! :) Men det kommer så småningom, det är jag helt säker på ! Och när jag skriver svagheter, så är det begränsningarna jag menar i detta fall, att inte utsätta sig för mycket för sånt hon inte mår bra av, och där får jag ju styra så klart, det fattar jag ju ... Haha 

Samtidigt som jag är fullt medveten om att när hon är så orolig för nåt, som hon sen klarar, så växer hon ju till månen, vilket är en fantastisk känsla att få ta del av, som mamma :) Och otroligt bra för hennes självkänsla ! Å andra sidan kan det vara samma oro nästa gång igen inför samma sak, men då finns det något att blicka tillbaka på :)

Hon är oftast en stark liten tjej, med stark vilja och ett jävla GO   Min Älskade lilla virvelvind   

Jag har varit vaken sen 04:00 i morse, då Lilla D väckte mig för att hon var så snorig..... Så nu, är jag inte kaxig ... Hehe

Lottis   

Idag ska vi åka och träffa tomtemor :) Ja, det ger en sån underbart fantastisk julstämning att få gå i skogen, där den underbara V satt ut marchaller och facklor längs en skogsstig, som vi skulle följa , ända in i djupaste skogen .....

Då såg det ut så här, helt ljuvligt...... Där plumsade vi i snön, med snöflingorna flygandes i ansiktet...... Hela vägen ända upp till tomtemor, som faktiskt låg och sov på en granbädd när vi kom fram, så barnen fick väcka henne :)

Lilla D var så spänd så hon grät och blev jätterädd...... Men efter en liten stund gick det över, och hon var megastolt att hon klarade det :) Hoppas det går bättre idag ! Hon vet mycket väl att hon inte måste , men hon vill så gärna, så då får vi göra ett försök :)

Hoppas på att kunna få lite fina bilder även idag, så ska jag dela med mig, och försöka återge känslan ......

Lottis   

Åhhh, under hela december pirrar det i hela mig, jag blir som ett barn...... Kommer du ihåg känslan som barn ? Det gör jag iaf :) Min mamma pyntade inte som iaf jag gör idag...... Jag kör allt utom granen till advent, bara för att jag älskar att få upp stämningen under hela månaden..... Hehe ;)

Men mamma........ Hon visste hur hon skulle få upp en riktig stämning :) Idag kan jag beundra henne något otroligt, när jag tänker på hur hon gick an under hela månaden för att skapa en bra jul för oss, plus att hon arbetade heltid från det att jag var ca 11 år...... Hon bakade alltid speciella kalljästa bullar med nougat i, och det var liksom julbullar, hon gjorde flera olika sorters julgodis, vissa gjorde vi tillsammans så klart :)

Till advent satte mamma upp julgardinerna och stakar/stjärnor i förnstren, och de små söta girlangerna i någon foliekvallité i olika färger som hängde i olika höjder i alla fönster :) Mer än så tog hon inte fram, DÅ !

När jag gick och la mig kvällen före julafton, somnade jag med den största klump i magen man kan tänka sig, som pirrade som sjutton ;) Och den känsla hade jag till jag var......hmmmm........ 19 ÅR, då jag flyttade hemifrån....Hahaha :)

Jag gick och la mig med den känslan och doften av den nygriljerade julskinkan och Jansson som stod i ugnen.......

Mamma hade även börjat stryka alla juldukar någon dag före , och inte ens med det fuskade hon.... Hon köpte alltid stärkelse som hon sprutade på samtliga dukar, stora som små :) Och denna spray hade en väldigt speciell doft som jag älskade.... Fakum är att om jag idag känner doften av den, så knyter det sig i magen och hela känslan kommer tillbaka.... På det mest underbara sätt :)

Då när jag somnat kvällen före julafton, pyntade mamma hela lägenheten ! :) Jag har aldrig frågat hur hon hann, men hon måste varit vaken större delen av natten..... Så när jag vaknade på morgonen, klev jag upp och det var tomtar överallt, det satt bilder på kaklet i köket, hon hade tomtemobiler hängandes tillsammans med glitter i alla dörrpostar, tomtar på alla speglar, med glitter runtom även där ;)  Det var ljusstakar på varenda lediga utrymme, och granen var klädd och klar med klappar under och mamma hon var vaken hon, med gröt och julskinkan redo att inta till frukost :) Med trots det var hon den gladaste man kan tänka sig hela julafton, aldrig trött....... Fast å andra sidan , min mamma har alltid varit den gladaste :)

Ibland när jag tänker efter, så är det på ett sätt bra att min lilla tös inte kan med så mycket ståhej kring julen..... För om hon klarade det, skulle ju jag vilja ge henne samma jul som jag fick som barn :) Men HUR I HIMMEL skulle det gå till med min värk ???? Jag försöker se det goda i allt :)

Nu vill jag ha JUL   

Jag har skapat länkar till olika förbund , om du vill veta mer om t ex NPF, som betyder Neuropsykiatriska funktionshinder...... Kommer fler länkar allt eftersom   

Sorg !

Vad ÄR det ? Vad är sorg ? Är det olika för alla ? När ska man sörja ?

" Du måste komma över sorgen, tillåt dig själv att sörja", fick jag höra från alla håll och kanter...... Men ingen talade om VAD jag skulle sörja ?

Sörjer, det gör man när man förlorat någon eller kanske något..... JAG hade väl inte förlorat något, så vad skulle jag sörja ?

Det enda jag visste var att jag ganska ofta var ledsen, och varför visste jag ju också, men jag hade fortfarande inte förlorat någon eller något.....

Sen träffade jag kuratorn med stort K, som faktiskt lärde mig VAD jag skulle sörja..... Ja, jag skriver skulle, för att i alla fall jag behövde det, alla kanske inte gör det (fast det tror jag på nåt sätt) ?

Det var ju därför jag var ledsen, för att jag sörjde....... MITT BARN ??  " Men jag kan ju inte sörja mitt barn, utbrast jag...... Jag älskar ju henne mer än livet själv !! "

Vi hade försökt ganska länge att bli med barn, när vi väl bestämt oss, för ca 11 år sen..... Men det var tungt och svårt och fick senare beskedet att jag inte kunde bli gravid normal väg...... DET kan jag ju förstå är en sorg, vilket det också var ! Sen blev jag spontant gravid, och det finns faktiskt en bra förklaring till det, som jag inte tänker gå in på här, men det berodde inte på kemi och bla bla bla...... ;)

Åh, vad lycklig jag var och som jag längtade, hade sådana visioner för hur allt skulle bli, hur mitt barn skulle bli, vad vi skulle göra, och allt det som jag tror iaf de flesta mammor tänker på under en graviditet ?

NU fattar jag att det är ju DET barnet jag har sörjt.... Hmm ? Det "DRÖMDA" barnet ! Min kurator lärde mig att det är OK att sörja det barnet, att jag måste komma till en acceptans och klippa banden till det "drömda barnet"....... Och då först kunde jag förstå och relatera till denna sorg som alla pratat om :)

Men en sak undrar jag fortfarande..... " Komma över sorgen ", gör man det någonsin i denna typ av sorg, eller handlar det mer om att bearbeta sorgen, men det kanske är helt ok att den finns kvar en aning, men långt i från i samma utsträckning ?

För jag har bearbetat sorgen, men ändå ibland kan jag känna sorg som då iofs går över mycket fortare till acceptans..... T ex nu under juletid som jag fullkommligt bara älskar :) De som känner mig VET hur galen jag varit förr om åren med julpynet t ex :) Men nu går det inte, för mitt barn blir nästan sjuk när det blir för mycket pynt, av alla synintryck :(

Och hennes välmående går ju självklart i första hand, så då blir det mycket mindre pynt...... Kanske är en jättebanal sak för de flesta, men för mig är det en sorg på ett sätt !

Och jag är övertygad om att det alltid kommer dyka upp situationer, där jag kommer känna en viss sorg, men som även då omgående övergår till acceptans........

Men att sörja det "drömda barnet" och faktiskt erkänna för sig själv att det är så, är inte skamligt, det är en styrka faktiskt !!

Och jag har blivit STARK