Ja, det är ju en bra fråga tycker jag, eftersom många gånger ifrågasätts just flickor med Asperger syndrom & adhd, och det är väl klart att de finns !!...... Men varför är det så ?

Jag tror att det till större delen beror på att de faktiskt inte syns lika mycket som pojkar, för symtomen kan variera , inte ens diagnoskriterierna är omgjorda så det finns specifikt för flickor, vilket jag personligen tycker är horibelt i detta 2012 ! Alla flickor som INTE får diagnosen, trots att de så väl skulle behöva eller skulle få den om det fanns kriterier för flickor ! För även om det sägs att de som utreder tar hänsyn till att alla kriterier inte stämmer, så tror jag många gånger kunskapsnivån är för låg, för att fullt ut kunna ta hänsyn..... Nu sticker jag ut hakan lite och generaliserar inte på något sätt, men av egen erfarenhet så vet jag att kompetensen för dessa diagnoser varierar något oerhört !

Flickor blir ofta mer "osynliga" än pojkar...... Både med as och adhd, är jag ganska övertygad om..... Tjejer gör ofta större ansträngningar till att anpassa sig till miljön, de hittar ofta hjälp-jag i kompisar, som de sedan härmar och tar efter, när de egentligen skulle behöva lära sig varför och hur ! Det är lätt som pedagog på en skola att titta på när barnen leker i en klunga, och sen säga att alla barn just där har social kompetens, för de leker........ Har alla det då, eller gör denna tjej med t ex as, bara som alla andra och faktiskt "lurar" pedagogen ?? Och beror detta på att pedagogen har fel glasögon på sig eller saknar kompetens för att kunna se detta.... Eller är dessa tjejer SÅ bra på att "skärpa" sig ??

Med min Lilla D har detta varit ett jättestort problem i alla fall !! Hon är väldigt högfungerande och har kunnat hålla ihop under dagen, ansträngt sig till max för att "passa in", för att sen vara totalt slutkörd och utbränd vid hemkomst ! Det blir ett kollosalt stresspåslag, som i längden faktiskt ofta resulterar i utbrändhet...... Inte bara för tjejer, utan för de flesta med någon NPF-diagnos som inte får rätt stöd och hjälp i skolan framförallt....... Detta är fortfarande ett problem för min skrutta, men inte i samma utsträckning ! Kommer ihåg när hon var mindre att jag önskade att det stod skrivet i pannan på henne, för omgivningen ville verkligen inte, eller kunde verkligen inte se detta...... Förän nu........

Hon har nu personal runt omkring sig, som faktiskt förstår, bekräftar och SER henne som den hon är, vilket hjälper henne att känna sig tryggare och därmed inte har riktigt samma behov av att hålla ihop, utan faktiskt vågar vara sig själv !

Sen önskade jag som mamma så klart , att det kunde kostas på lite mer utbildning till personer som skall jobba med dessa barn, och se det som en stor investering, för NPF ÄR komplicerat, inte att förglömma... Mycket för att det är ett "osynligt handikapp", där man måste ha kunskap att kunna se bortom, emellan och runt om kring för att kunna ge rätt stöd , ha rätt fingertoppskänsla helt enkelt !  Och när skolan t ex vägrar lysnna på mig som mamma, som faktiskt HAR dessa kunskaper, då blir det ett megaproblem !

Skolorna måste bli bättre på att se helhetsperspektivet, att se hur saker och ting påverkar just detta barn - Hur mår barnet efter en dag på vår skola ! Jag fick ofta tidigare höra att min dotter var glad = Finns inget problem att lösa....... Behövs mer utbildning och kompetens då ???? Ehh, JA !! Bara för att ett barn (pojke eller flicka) med en diagnos som är högfungerande, så innebär det inte att det inte inte finns "gömda" svårigheter...... GLÖM INTE DET !! Fast å andra sidan brukar svårigheterna inte vara särskilt "gömda", bara man bär rätt glasögon och har en vilja att se och hjälpa/stötta....

Vad har man då för syn på barn med NPF ? Jo, antagligen att de ska vara arg, slåss, skrika, kasta saker, få hemska utbrott, ha ett dåligt ordförråd och vara allmänt störande....... Skrämmande , tycker jag ! Är de inte allt det jag nu räknade upp ( i skolan) då finns det ingen diagnos att prata om, det finns inget problem......... Att barn med NPF faktiskt väldigt ofta har ett fantastiskt ordförråd, är charmig, lillgammal, och t om överartig , det tar man inte till sig ! Och sen att det finns svårigheter i alla fall som gör att de i längden inte klarar skolan, för att detta inte uppmärksammats i TID, det tar man ingen som helst hänsyn till........... Alla barns svårigheter är ju inte lika osynliga så klart heller, pojkar eller flickor , men de som syns.... Får de mer stöd ? Antagligen inte, för även om svårigheterna uppmärksammas, så finns ju inte alltid kunskaperna eller resurser att ge rätt stöd, så resultatet blir ju detsamma i slutänden ändå :(

Nu finns det skolor/personal som har mycket bra och breda kunskaper om detta, runt om i landet, men dessvärre tror jag att övervägande av alla skolor skulle behöva mer utbildning inom detta område ! Sen handlar det mycket om vilja till lärande, viljan att lyssna på oss föräldrar som faktiskt KAN våra barn och deras handikapp...... Jag har märkt stor skillnad -  om denna vilja finns, eller om det kommer prestige emellan...... Och när det sistnämnda blir styrande, så tar det STOPP !

Jag vill också påpeka att vi har haft en jättejobbig resa, som inte på några sätt är slut, men den har blivit mindre gropig och kurvig..... Vägen har slätats ut en aning, och vi fortsätter kämpa på ! Så det har bivit en enorm förbättring i vårt fall, men jag har nog också kommit till en acceptans, ett accepterande att det kommer vara svårt, lång tid framöver...... Men att det kommer vara mer kontrollerande och vi lär oss hela tiden, och förhoppningsvis ett bättre mottagande på skolan vad gäller information från oss som föräldrar !

Vad behöver min Lilla D för att må så bra som möjligt då ? Vad krävs i hennes vardag ? Det tar jag i ett annat inlägg ;) Och jag tänker bara utgå från oss, för detta är högst individuellt, vad alla med diagnoser behöver..... Visst finns det en grundstomme till det hela, men sen är det väldigt olika, beroende på graden av funktionshindret........

Detta är mitt sätt att se på detta , med min erfarenhet ! Andra ser saken på andra sätt, för att de har andra erfarenheter, så enkelt är det !

KRAM

Lottis   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jsg liksom redo att omfamna våren och sommaren !! * Fönster putsade * Gardiner så klart bytta * Fräscha sommarfärger * Idag har jag gått an med dammsugaren och skurmoppen * Vinterkläder och skor undanplockade * Kommit igång med träning...

Jag vet att det var jättelängesen jag bloggade nu :( Tycker själv att det är himla trist, men dels har jag varit så sjuk och fick mindre trevligt hälsobesked och sen har jag ju så förbaskat ont i axeln, så att sitta så här och skriva längre stunder ä...

Det var ett tag sen jag skrev nu...... Har varit så trött av rehabiliteringen, så jag har helt enkelt inte orkat.... Men jag vänjer mig väl ? ;)     Det största sveket, är när man sviker sig själv :(   Hur och när sviker man sig själv ? Fö...

Tänkte bara förtydliga, för jag märker att jag varit lite otydlig i inläggen...... När jag skriver som rubrik " TEMA - *****", då är det inlägget kopplat till neurobloggarnas temaveckor..... Självklart lika bra ;) Och då kommer jag också hänvisa till...

    Nu när jag börjat på rehab är det så skönt när jag kan le igenkännande, när personalen (psykolog,arbetsterapuet och sjukgymnast) pratar om de olika delarna :) Igenkännande för att jag nu upptäcker att jag redan kommit väldigt långt med mig själ...