Jag har skapat länkar till olika förbund , om du vill veta mer om t ex NPF, som betyder Neuropsykiatriska funktionshinder...... Kommer fler länkar allt eftersom   

Sorg !

Vad ÄR det ? Vad är sorg ? Är det olika för alla ? När ska man sörja ?

" Du måste komma över sorgen, tillåt dig själv att sörja", fick jag höra från alla håll och kanter...... Men ingen talade om VAD jag skulle sörja ?

Sörjer, det gör man när man förlorat någon eller kanske något..... JAG hade väl inte förlorat något, så vad skulle jag sörja ?

Det enda jag visste var att jag ganska ofta var ledsen, och varför visste jag ju också, men jag hade fortfarande inte förlorat någon eller något.....

Sen träffade jag kuratorn med stort K, som faktiskt lärde mig VAD jag skulle sörja..... Ja, jag skriver skulle, för att i alla fall jag behövde det, alla kanske inte gör det (fast det tror jag på nåt sätt) ?

Det var ju därför jag var ledsen, för att jag sörjde....... MITT BARN ??  " Men jag kan ju inte sörja mitt barn, utbrast jag...... Jag älskar ju henne mer än livet själv !! "

Vi hade försökt ganska länge att bli med barn, när vi väl bestämt oss, för ca 11 år sen..... Men det var tungt och svårt och fick senare beskedet att jag inte kunde bli gravid normal väg...... DET kan jag ju förstå är en sorg, vilket det också var ! Sen blev jag spontant gravid, och det finns faktiskt en bra förklaring till det, som jag inte tänker gå in på här, men det berodde inte på kemi och bla bla bla...... ;)

Åh, vad lycklig jag var och som jag längtade, hade sådana visioner för hur allt skulle bli, hur mitt barn skulle bli, vad vi skulle göra, och allt det som jag tror iaf de flesta mammor tänker på under en graviditet ?

NU fattar jag att det är ju DET barnet jag har sörjt.... Hmm ? Det "DRÖMDA" barnet ! Min kurator lärde mig att det är OK att sörja det barnet, att jag måste komma till en acceptans och klippa banden till det "drömda barnet"....... Och då först kunde jag förstå och relatera till denna sorg som alla pratat om :)

Men en sak undrar jag fortfarande..... " Komma över sorgen ", gör man det någonsin i denna typ av sorg, eller handlar det mer om att bearbeta sorgen, men det kanske är helt ok att den finns kvar en aning, men långt i från i samma utsträckning ?

För jag har bearbetat sorgen, men ändå ibland kan jag känna sorg som då iofs går över mycket fortare till acceptans..... T ex nu under juletid som jag fullkommligt bara älskar :) De som känner mig VET hur galen jag varit förr om åren med julpynet t ex :) Men nu går det inte, för mitt barn blir nästan sjuk när det blir för mycket pynt, av alla synintryck :(

Och hennes välmående går ju självklart i första hand, så då blir det mycket mindre pynt...... Kanske är en jättebanal sak för de flesta, men för mig är det en sorg på ett sätt !

Och jag är övertygad om att det alltid kommer dyka upp situationer, där jag kommer känna en viss sorg, men som även då omgående övergår till acceptans........

Men att sörja det "drömda barnet" och faktiskt erkänna för sig själv att det är så, är inte skamligt, det är en styrka faktiskt !!

Och jag har blivit STARK