Det var ett tag sen jag skrev nu...... Har varit så trött av rehabiliteringen, så jag har helt enkelt inte orkat.... Men jag vänjer mig väl ? ;)

Det största sveket, är när man sviker sig själv :(

Hur och när sviker man sig själv ? För mig är det när jag gör något jag kanske egentligen inte vill, eller när jag gör något jag vill, men som blir fel emottaget, eller inte alls uppskattat...... När man tänker " varför gjorde jag så ? " Eller, " varför la jag onödig energi på det ? "

Att förlåta någon man älskar gång på gång, utan resultat..... När jag förlåter någon för en orätt, så förväntar jag mig en förändring, att personen i fråga tycker att jag är så viktig, så den inte vill göra orätt mot mig igen........ Men när det upprepas och jag fortsätter förlåta, då SVIKER jag mig själv !! Det spelar ingen roll för mig om det är en kärlek, en vän, eller familjemedlem...........

Om jag upprepade gånger hjälper/ställer upp på någon på bekostnad av mig själv, så SVIKER jag mig själv ! Jag har alltid varit en JA-sägare i alla lägen, för att jag så gärna vill ställa upp för alla, vara alla till lags, och många gånger offrat mig själv i form av hälsa , kärlek, vardagsbehov, arbete och andra saker............ Det är absolut ok någon gång om någon man står nära är i stort behov av det  just då, men det får inte bli en vana, får inte stättas i system, får inte ta mig mig för given............ MEN.......

Jag har blivit starkare, har jobbat med mig själv i över 2 år, har fått helt andra värderingar, jag respekterar mig själv på ett helt annat sätt ! Jag vill inte bli trampad på, jag vill inte bli illa behandlad av någon jag älskar, oavsett vilken i vilken relation !!

Jag är VÄRD att bli älskad och respekterad tillbaka ! Blir jag inte det, så vill inte jag heller ödsla tid på en envägsrelation, har inte tid med det !

  " Undrar hur många gånger vi förlåter bara för att vi inte vill förlora någon , även när de inte förtjänar förlåtelse "     TÄNKVÄRDA ORD !!!

KRAM

Lottis