I Neurobloggarna denna vecka, är det tema relationer...... Relationer har jag lärt mig, är ju HELT olika för alla, både vad gäller vänskap eller kärlek, vilket så klart måste respekteras ! Jag tänkte börja att blogga om vänskapsrelationer, just för att jag tycker det är ett intressant ämne...... De var väldigt längesen jag bloggade över huvud taget nu, för jag har varit galet trött och haft ont, vilket faktiskt påverkat mina relationer, såväl kärleks som vänskaps........   

För mig handlar alla relationer om respekt, att inte döma, ge och ta emot, hänsyn, sunt förnuft mm........ Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad, är väl bra ? Men hur många lever efter det ? Jag gör det nog inte alltid, trots att jag skulle vilja...... Vi är ju människor och gör fel, gör  misstag...... Men huvudsaken är väl att kunna vara "man" nog att erkänna det och be om ursäkt, och framförallt inte upprepa samma misstag igen .... Helst !

Jag hoppas att jag är en god vän ?? Jag försöker så gott jag kan att stötta personer jag bryr mig om, kanske lite för mycket ibland, på bekostnad av mig själv vilket heller så klart inte är bra ! Men det är himla svårt har jag märkt....... Jag kan älska en person, som säkert älskar mig, men om värderingarna för vad som är en god vän går isär, blir det ju jättesvårt...... Hur gör man då ? Alla väljer ju själv hur man ska/vill leva sitt liv, och det respekterar jag så länge det inte påverkar mig negativt, då måste man ju prata om det anser jag ? Men alla kanske inte VÄLJER hur livet ska se ut....... För mig handlar det nog mer om att göra det bästa av det som är..... Hade jag kunnat välja, hade jag inte valt att leva mitt liv som jag gör, men jag är inte i possition att välja det nu ! Varför ska det vara så svårt för vissa att förstå ??

Min sämsta egenskap och det som blir mitt dilemma är att jag är väldigt principfast, på så sätt att jag är mycket rättvis och hänsynstagande, och är även så blåögd att jag förväntar mig att mina vänner är lika mot mig ..... Vet att det är dumt att tänka så, för alla fungerar vi olika, men jag har fruktansvärt svårt för att ändra på det...... Bör jag det ?

Har jag t ex bestämt träff med någon, oavsett vad, vart eller när och jag av någon anledning inte kan komma i tid eller över huvud taget, så meddelar jag det i så god tid jag kan..... Och då förväntar jag mig samma tillbaka..... Är det princip eller rent och skärt sunt förnuft ?? Om jag ger av mig själv, oavsett vad det är , så förväntar jag mig att någon gång få någonting tillbaka av ungefär samma värde...... Då menar jag inte att det ska vara varannan gång, eller samma saker, för alla kan vi olika saker och det är väl det som är så toppen , att kunna komplettera varandra, även som vänner  ??

Jag vill att jag och mina vänner ska kunna prata om det mesta, respektera varandra och visa varandra hänsyn :)  Däremot har jag upptäckt att alla mina vänner har olika roller i mitt liv, vilket jag ser som en stor fördel, och ett utvecklande !

Jag vet att jag de senaste åren kanske ha varit en mindre bra vän, vilket jag är uppriktigt ledsen över !! Jag har p g a familjeskäl och senare pga min sjukdomsbild inte kunnat vara så social som jag önskat, jag har inte åkt och hälsat på som jag hade velat, för ofta inte kunnat eller orkat....... De som genom åren har och är mina vänner finns ju kvar, då de förstår min situation ! Jag ÄLSKAR att få besök och har nog aldrig nekat någon att komma hit och hälsat på mig, och då bjuder jag gärna på något gott fika eller middag ! Däremot kanske jag styr lite när på dygnet, då det inte alltid passar för Lilla D, när hon t ex ska sova, med hennes kvällsrutiner som är så viktig för hela vår vardag och att det ska fungera....... Och fungerar inte den , orkar jag ju vara ännu mindre social......Men jag kan också förstå om någon tycker att jag aldrig kommer till de och därmed slutar att komma hit...... Men återigen, de som förstår fortsätter att komma vilket jag är oändligt tacksam för !! Jag behöver inte så många runt omkring mig, utan de jag har är jag fullt nöjd med !! Sen har jag på senare tid fått nya vänner, som jag uppskattar oerhört mycket ! Jag har nog blivit mer "kräsen" om jag får uttrycka mig så....... Jag väljer med omsorg, vilka jag delar med mig av mitt liv till, har även fått vänner som jag aldrig träffat, som jag "lärt känna" via olika grupper på fb t ex...... Och de är jag också oerhört tacksam för, då de verkligen förstår min situation och jag kan bollar tankar och ideer med ! Vissa pratar jag med på telefon regelbundet och det ger lika mycket det också ! Hoppas ju så klart på att en vacker dag får ses   Sen finns det så klart vänner som jag valt att släppa, då jag tycker jag gjort allt jag kunnat, men det har inte räckt, och min ork och energi har inte räckt till mer....... Men då får det vara så ! Man måste vårda en relation, och gör man inte det, så går det åt pipan.......

   Så till mina VÄNNER som läser detta , vill jag , från djupet av mitt hjärta BE OM URSÄKT    Anledningen till att jag fegar och inte ber om ursäkt personligen, är för att jag skäms, skäms för att jag inte kunnat eller orkat alla gånger...... Jag har verkligen gjort/gör allt jag kunnat/kan i form av att stötta, lyssna, finnas i alla lägen men förstår att det kanske krävs mer....... ? Denna ursäkt är till de som finns kvar och nya, för er vill jag absolut inte förlora, för jag älskar er !!!!! Och till er som finns kvar, vill jag även säga TACK ! Tack för att ni finns kvar och tack för er förståelse och stöd, jag är ingenting utan er, och ni vet vilka ni är  !!     

P.S   Det går att kommentera och tycka till på min blogg också, glöm inte det    

Och som jag skrev i mitt senaste temainlägg, så gå gärna in på länken till vänster och följ "Neurobloggarnas gillasida" på facebook, där många fler än mig skriver om just relationer denna vecka........ :)